Svenska HälsoCampenPosted by Nina Lundgren 01 Sep, 2010 22:04:32Jag är faktiskt en triatlet. Det har jag bevis på. Både tröja och tävlingsresultat och ett sånt där fånleende som bara träningsnarkomaner förstår varifrån det kommer.
Och jag är nöjd. Stolt. Så nu tänker jag skryta. Sluta läs om du vill för jag kommer att älta det en stund...
Av 99 tävlande i klassen kom jag på 18:e plats. Om man leker lite med deltagarsiffrorna och decimerar startfältet till 10 startande, så motsvarar min prestation en smickrande andraplats. Inte illa för första försöket!!! Sen om det säger mest om mig eller om motståndet låter jag vara osagt. Cyklingen var jag 9:a i mål på, och simningen och löpningen 30:a (kanske inte lika smickrande). Tiden blev 1.27 från att jag hoppade i det 16-gradiga vattnet tills dess att 750 meter var simmade, 20km cyklade och 5 km sprungna, och jag med gummiben och toklyckligt ansikte och sinnelag korsade mållinjen. Hon som vann kom i mål på 1.16. Med facit i hand kunde jag ha simmat hårdare och cyklat lite fortare. Löpningen hade jag nog haft svårt att göra bättre med min usla teknik, får jobba på den. Växlingarna var genomtänkta men inte alls tillräckligt intränade, jag borde kunna halvera den tiden. I stort sett är jag jättenöjd ändå. Det här var mitt livs första triathlon men GARANTERAT inte det sista.
Planen för nästa år är lagd; Premiärtriathlon nästa säsong får bli samma distans, mest för att piska tiderna. Till Stockholm Tri 2011 ska jag däremot ta klivet upp och starta i Olympisk distans. Varför skulle inte det gå? Jag ska lära mig crawla, det verkar dumt att låta bli, och så ska jag bli en jävel på att springa en mil med ostyriga gummiben. För det har man när man simmat och cyklat helt besinningslöst, tro mig...
Jag har en del bilder, de ligger i den försvunna kameran men den kommer fram i sinom tid och då lovar jag att dela med mig!
Riktigt kul var det, i allafall, och jag kan rekommendera alla och envar med lite vinnarskalle att prova.
Nu ska de sista kilona bort. Det är prio 1. Tog träningsledigt i måndags, sprang 10km terräng på tisdagslunchen på en snar timme och krigade vidare med ett riktigt svettigt 75min F&S-pass på kvällen. Nu kommer jag just från 60 min spin intensiv, halvvägs in i passet var jag sisådär 4 cm ifrån att kräkas upp energibaren jag tryckte i mig i tre tuggor precis innan passtart. Och vad lärde jag mig av det? Jo, att hetsätning är osmart. Heeeelt ny insikt (not). En hel drös kalorier gick det i allafall åt så det var ju bra att baren bestämde sig för att stanna kvar i kroppen, trots allt.
Kram och gonatt!
Svenska HälsoCampenPosted by Benno Gustavsson 31 Aug, 2010 16:25:53En skön dag idag har det varit! Tränat ett pass på gymet och i kväll är det markträning med Västerhaninge Vets Hockey. 5 km löpning och fotboll! Kul att träna med gubbarna. 43:e säsongen på gång, hade en i uppehåll när jag låg i lumpen på Gotland annars har man kört på alla år! Har kört på i sommar, men har haft en svacka vad det beror på vet jag inte borde ha bättre kondis än vad jag har! Har varken gått upp eller ned men måtten har minskat så det kanske har blivit muskler får hoppas det! Lycka till alla blivande och nuvarande Hälso Kampare! från en som i alla fall blivit av med 30 kg fett!!
Svenska HälsoCampenPosted by Martin Lidberg 30 Aug, 2010 11:40:07
Trots att det alltid är underbart med semester så kände jag mig nästan rastlös emot slutet av den, så det var väldigt skönt att få komma igång och arbeta igen. Det var mycket att ta igen efter att man lämnat både dator och telefon avstängda under tre veckor men jag hann med en hel del och inte minst genom att svara på alla mail och ringa upp och boka möten. Jag hade denna vecka ett mycket bra möte med Aftonbladet då vi förlängde vårt samarbete med mig som hälsocoach och jag kommer nu att arbeta ännu tightare med Aftonbladets och deras viktklubb.se. Så vi rivstartade vårt samarbete med att jag spelade in en radiospott som ska gå i radion framöver.
Jag var också och träffade Lotta Bromé som vill ha hjälp av mig och Svenska Hälsocampen med att komma i bra form. Om det nu blir så att vi tar på oss detta uppdrag så kommer ni att kunna följa hennes utvecklig i radio P4 fram till december. Jag hade även en ny tagning med Powerade denna vecka och ett roligt fyspass för personalen på SEB trygg liv och jag kan meddela att dem kämpade på riktigt bra samtidigt som de hade ett leende på läpparna.
Jag hoppas ni inte tröttnar på mig i vinter och höst för jag kommer nog dyka upp lite här och där med min medverkan i Superstar som börjar den 20 september, sen radioreklam med Aftonbladet och kampanjen med Powerade som fortlöper i butikerna. Det är sällan jag tittar på mig själv i de olika sammanhangen jag medverkar i, tur är nog det för annars skulle jag nog tröttna på mitt själv för länge sen.
Åter igen måste jag påpeka hur fantastiskt mitt arbete ändå är då jag får möjligheten att vägleda, inspirera och hjälpa människor att må bättre.
Jag vill också passa på att säga grattis till min farmor som fyllde 80 år igår. Det är så härligt att se hennes livsgnista och hur stark och pigg hon fortfarande är.
Snart åker min bror Jimmy på VM i Moskva och han har slitit hårt i det tysta hela året. Tyvärr har han väldigt dåliga förutsättningar här i Sverige så den mesta av tiden har han tillbringat utomlands för att utvecklas och för att komma i så bra form som möjligt till VM i brottning. Jag vet hur hårt han sliter och jag kommer att hålla både tummar och tår när han kliver upp på mattan, riktigt nervös kommer jag att vara. Det är värre att se sin egen bror tävla än att gå upp själv på mattan kan jag medge. Man kan ju liksom inte påverka så mycket genom att bara se på. Det är en enorm hård konkurrens på ett VM och de flesta av hans konkurrenter har mycket bättre förutsättningar i form av sparring och statlig hjälp. Men vi har gjort det förut och jag vet att brorsan har chansen om han får allt att stämma den 6 september. Han har redan tagit ett VM silver och kan som sagt ta medalj igen.
Kommande vecka har jag en hel del viktiga möten då det gäller Svenska Hälsocampen och sen avslutar jag veckan genom att åka med Unionen på deras kryssning där jag ska hålla ett par föredrag. Självklart ska jag också träna bra som alltid kommande vecka.
Vill du eller någon du känner komma i sitt livs form i höst så bör ni gå in och anmäla er på www.svenskahalsocampen.se
Ni som redan tränat en del och vill vässa formen kan åka med mig och Springtimetravel till Portugal i oktober . Detta kan ni läsa mer om eller anmäl er på www.springtime.se
Nu ska jag ut och promenera en sväng och komma ut i det fria.
Brottarkram Martin
Svenska HälsoCampenPosted by Nina Lundgren 28 Aug, 2010 21:10:16Nu gäller det. På pulsklockan står det "Tomorrow SthlmTri". Hjärtat bankar. Tävlingsnerverna börjar vakna på allvar. Jag har rekat tävlingsområdet, lagt fram tävlingskläderna, fixat med eget racebelt till nummerlappen, laddat mig med carboloader och flaskorna med elektrolytlösning, packat ner plåster, massagepengar, vindcykeljacka, tejp, både bars och geler från Dalblads. Kollat cykeln, lärt mig tävlings-pm:et i stort sett utantill, packat grejerna till bytena i olika påsar och skaffat öronproppar och vaselin till simningen. Jag ångrar dock djupt att jag lämnade våtdräkten hemma, temperaturen har sjunkit fort och när jag mätte idag var det inte ens 17 grader. Vid 16 är det dräkt-tvång. Eftersom det är kalla nätter så känner jag att jag ligger illa till inför morgondagen. Jag har därför i vild panik ägnat större delen av eftermiddagen att leta efter en användbar dräkt i stockholms dyk- och vattensportsbutiker, men inte fått tag i något. Nu ligger allt mitt hopp till en av dräktsponsorerna under evenemanget, hoppas de har en att hyra ut i min storlek!!!
Jag håller tummarna att cykeldäcken håller, det är riskmomentet bland glasbitar och vägarbeten i storstan!
Ett stort lycka till önskar jag alla er goa triatleter jag mötte på tävlingsområdet!
Nu ska jag gå och sova, för att im några timmar vakna stark, utvilad, laddad och med vinnarskallen monterad. Natti natti.
//Pippi
Svenska HälsoCampenPosted by Ragnar Östh 26 Aug, 2010 23:01:09Sålt gamla träningsbänken och väntar ivrigt på den nya som är två veckor bort.
Blir väl mycket fria vikter fram till den kommer. se om jag kan få fart på löpningen med. Lyckats gå upp lite i vikt äntligen :) Så Nu är det bara att vänta på mer synliga resultat... Få tillbaka flåset.
Länktar till campen den är inte långt bort nu. Blir min andra, Ska på en tredje i vår.
Och om jag kan vilket jag hoppas åker jag även nästa höst... :)
Träningsläger med inspirata ger så mycket mer än bara fysisk upplevelse.
Mitt självförtroende och min tro på mig själv ökade enormt senast.
Kostkunskap japp kan väl säga att jag fuskat lite för mycket där. Kunskapen finns även om jag inte tillämpat den fullt ut.
Kommer börja lägga upp vikt och mått ofta här i bloggen från och med när nya gymmet kommer så alla får en chans att följa min framgång till en bättre hälsa och välmående. Dags att sova.
Svenska HälsoCampenPosted by Nina Lundgren 24 Aug, 2010 16:57:31Jag nämnde sist att vågens 69 var befäst. Tyvärr visste jag inte hur rätt jag hade i det uttalandet. FORTFARANDE står jag på 69. Lätt att bli knäckt för mindre! Dessbättre har jag järnkoll på centimetrarna och de minskar stadigt - men det är ju förkrossande när det står still på vågen vecka efter vecka. Nu stundar dessutom Stockholm triathlon på söndag, och vitargon har ju en tendens att binda en inte oansenlig mängd vatten (och därmed även vikt).
Jag lägger om från och med idag till mer lågintensiv träning, prio på pw och jogg, löpintervaller, pilates, cykling och simning. Drar ner rejält på de tuffa passen och vikterna. Inget mer aktivt muskelbyggande, det funkar ju inte om jag ska nå mitt tänkta viktmål i tid. Jag hoppas jag tänker rätt, om inte är jag tacksam för tips och råd!!
Idag blev det löpning, röda rundan, det är 7,5 km terräng, sluttid 42 min. Det var nog personbästa på den rundan, och detta trots riktigt tufft skivstångspass på 75 min i går kväll. Senare ikväll siktar jag på en skön timmes powerwalk med ljudboken; när barnen somnat och maken bänkat sig framför sporten smiter jag ut...
I morgon blir det landsvägsracern, jag måste lära mig växla framkransar utan att kedjan hoppar av, tappar mycket tid i loppen på sånt skit bakom spakarna.
Smyger in 10 intervaller i det, men det blir nog sista större pulshöjningen innan söndagens Tri, laddar upp med dagliga powerwalks och visualisering. Ska till naprapaten en sväng också, som sista rundsmörjning, aldrig fel.
Snälla, hjälp mig och håll tummarna att jag fixar loppet utan att skämmas och att grejerna och kroppen håller! Börjar redan bli nervös, så det bådar gott!
Kram till er alla och tack för alla mail och meddelanden!!
//Pippinina
Svenska HälsoCampenPosted by Nina Lundgren 10 Aug, 2010 22:11:01Det är jklart jag skrattar. För vad annat kan man göra när man just har sett ett revben, ett som man inte sett sen man var barn. Ett av mina egna. Ett litet, långt ner, men ändå, ett revben.
Jag måste bara få berätta; nyss när jag stog och ålade mig ur sportbh:n (varför jag nu envisas med att använda en sån när de forna bomberna nu förbytts mot fullvärdiga tokplatta aborigin-hängtuttar, och snarare behöver uppåt-tjack än att bli ännu plattare), fastsurrad med uppsträckta armar och halva skallen fast i det trånga eländet, så råkade mitt någorlunda avtäckta öga se en skymt av nått konstigt utstickande nere på vänster sida av bröstkorgen. I allafall när jag böjde mig lite åt sidan och drog in magen. Hur häftigt som helst. Lycklig som ett barn som hittat en stor godispåse sprang jag ut i vardagsrummet till familjen som alla stirrade med öppna munnar på en naken svettig mamma med armarna intrasslade i en bh över huvudet, och som dessutom skrek kolla, kolla, man kan se ett revben här! Maken skakade på huvudet, 2-åringen såg bekymrad ut och 6-åringen kom med den mördande kommentaren; jamen kolla här då mamma, jag har många fler och jag är ju bara 6 år. Slagen igen. Inte ens på målsnöret.
Hur som helst, jag har fått återse ett revben. Och 69-ställningen på vågen är numera befäst, bottennotering på 69,1 i fredags men nu var det 69,7 i morses igen. Det händer inte mycket där alltså, trots idog träning och sunt käk i bra mängder.
Tur att man har ett revben att trösta sig med...
Helt knäppt, jag vet.
Kram på er!!
Svenska HälsoCampenPosted by Benno Gustavsson 02 Aug, 2010 18:34:24Hoppas inte det! Tränar på, skavsåren börjar förvinna, hälen börjar kännas bra men vågar inte kuta ännu. Nej nu skall ja ut för en Pw i duggregnet. Ha det bra alla vänner!
